8 februari 2016

Vad tycker poliserna om omorganistationen

Visst är vi i en svacka nu när det gäller omorganisationen av svensk polis, många är osäkra på sina framtida arbetsuppgifter, andra vet inte om de blir chefer eller vem som blir chef. För att inte tala om lönen som X-faktor. Nu har Polismyndigheten tagit ett krafttag och verkligen lyssnat på personalen om hur det går...

Visst är vi i en svacka nu när det gäller omorganisationen av svensk polis, många är osäkra på sina framtida arbetsuppgifter, andra vet inte om de blir chefer eller vem som blir chef. För att inte tala om lönen som X-faktor. Nu har Polismyndigheten tagit ett krafttag och verkligen lyssnat på personalen om hur det går... Anette Öberg, har läst enkätresultatet och dragit en del slutsatser. Hon skriver:

Efter att ha tagit del av polismyndighetens senaste enkätundersökning för landets polisanställda kan jag konstatera att arbetsgivaren och Polisförbundet äntligen är överens om någonting.

Den här omorganisationen går inte så bra som det var tänkt. Av vad de som har svarat på enkäten – ca 43 % av tillfrågade tycker – är det lätt att hålla sig för skratt.

Lite fakta om enkäten

En omfattande redovisning på 102 sidor har företaget Demoskop sammanställt svaren på enkäten.

Det var 10.000 som tillfrågades. 4.340 svarade. Av dessa var 85 % ej chefer och 15% chefer samt 66 % poliser och 31 % civilanställda.

Enkäten hade ett antal frågor som avser hur information om omorganisationen har nått ut men även frågor kring syftet med omorganisationen – närmare medborgarna och medarbetardrivet utvecklingsarbete.

Information- och kommunikation

Är generellt ett svårt område när det gäller allting i vårt samhälle. Lika viktigt som det är att informera och kommunicera är det att söka information och ta del av kommunikation. Av den här enkäten kan man konstatera att medarbetarnas möjligheter att ta del av information har varit begränsad så tillvida att man förlitat sig på den närmaste chefen och dennes kunskaper.

Cheferna i sin tur har haft svårt att få ta del av information som de kan sprida vidare till sin personal och den upplevda frustrationen kring det har varit att man anser att allt har varit toppstyrt och informationen har enbart levererats, inte kommunicerats. Personalmöten, informella möten och intrapolis har tydligen varit de främsta

informations-/kommunikationskanalerna tillsammans med fackets möjligheter att informera/kommunicera.

En intressant iakttagelse i detta sammanhang är att inte ens på Rikspolischefens kansli har man lyckats med att föra ut budskapet kring meningen med omorganisationen.

Medarbetardrivet utvecklingsarbete

Var en fråga som ställdes. Uppdelat på flera mindre frågor. Här måste jag nästan tycka synd om genomförandeorganisationen. Varken medarbetare eller chefer, civilanställda eller poliser upplever att de har haft någon möjlighet att påverka förutsättningarna för sin dagliga tillvaro. Månne är det så att just den parametern ligger "i röret" som man säger. Här i Stockholm är nämligen inte de närmaste cheferna färdigrekryterade ännu och – som flera kommenterar – de som inte har fast chefstjänst ännu är väldigt rädda för att förlora sina jobb. Därför vill man inte riktigt röra runt i den "frågan" så att säga. Det kommer nämligen innebära en hel del konflikter när man ska sätta kursen.

Här säger bland annat NOAs högsta chef, Mats Löfving, att personalen är vår viktigaste resurs. Ett påstående som jag absolut kan skriva under på vilken dag som helst.

Problemet här är att både personal och chefer som svarat på enkäten upplever att de inte får möjlighet att ta del i utvecklingsarbetet. Slutsatsen blir att det räcker inte med att tycka att personalen är den viktigaste resursen, man måste också visa det genom att låta både underchefer och personal i övrigt delta.

Närmare medborgarna?

En av de grundläggande anledningarna till varför vi gör den här omorganisationen. Här är den övervägande känslan att vi inte har kommit närmare medborgarna. Att vi tjafsar om det inre livet och hur den ska se ut istället för att jobba mer med våra uppdragsgivare – medborgarna. Samtidigt visar andra undersökningar att förtroendet för polisen fortsatt är högt vilket ju är jättebra.

En intressant iakttagelse i enkäten är att våra interna avdelningar såsom HR, Ekonomi och Kommunikation tycker att vi kommit närmare medborgarna medan de som jobbar i kärnverksamheten på polisområden, avdelningar tycker precis tvärtom. Vad spännande!

Hur kommer man dit man vill???

Polisförbundet skickade ut en enkät under hösten. Den första delen av den enkäten har redovisats och den visade på bland annat att 8 av10 poliser har funderat på att sluta som polis. Rikspolischefens kommentar till detta blev att han funderade lite på hur frågan egentligen hade ställts. Hans åsikt om det resultatet verkade inte vara något som fick honom att fundera på sakernas tillstånd.

När hans egen enkät nu är klar och statistiskt säkerställts av ett ackrediterat företag måste han ställa sig frågan – Hur gör vi nu? Här har de anställda visat en verklighet som vi sedan länge känner till.

Inom en väldigt snar framtid kommer den andra delen av Polisförbundets enkät. Den ska visa vad de polisiära cheferna tycker om sin egen arbetsmiljö.

Jag lever i verkligheten och vet att det på sina håll är riktigt illa tyvärr.

Den här enkäten och dess redovisning är grundlig, omfattande och har säkert kostat en slant. Låt den vara värd sina pengar och börja styra skeppet åt rätt håll nu chefen!

För Polisförbundet Region Stockholm

Anette Öberg, ordförande i FO Stockholm Chef

 

Blåljus kommentar: Demoskop har använt en försvarlig del av redovisningen till att citera uttalanden från berörda medarbetare. Det är läsning som borde få nackhåren att resa sig på mer än en läsare. Som det heter i På Spåret: Vart är vi på väg?

 

Rikspolischefen kommenterar på Intrapolis: "Alla delar av organisationen behöver ta till sig resultatet, analysera det och fundera kring åtgärder. Vi måste skapa förutsättningar för att öka delaktigheten i förändringen ytterligare."

 

Blåljus kan inte låta bli att lätta på förlåten och låta ett par röster berätta hur de varit delaktiga i förändringsarbetet:

  • Eftersom att jag arbetar aktivt fackligt så har vi försökt att påverka så mycket vi kunnat. Dock blir det svårt om vi som fackliga inte får insyn och möjlighet till inflytande.
  • Jag hade möjligheten att få sitta med i en reformstödsgrupp inför sammanslagningen 2015. Det gjorde att man ändå hade en förståelse för vad som skulle komma framigenom. Men väldigt lite av det som diskuterades under det året har aktualiserats i verkligheten. Fokus där var att man skulle bygga polisverksamheten från grunden (nerifrån och upp) med medarbetarna i blickfånget. I stället har man byggt verksamheten från "toppen" (uppifrån och ner)....eeeeehhhhh!!

Och några röster om varför andra inte varit delaktiga:

  • Besluten kommer hela tiden ovanifrån. Man talar ej med sina medarbetare. I den utsträckning som man ändå gör detta, så lyssnar man ej på sina medarbetare. Besluten ska genomdrivas iallafall, så som man har tänkt från början, utan korrigeringar.
  • De förslag man haft stannar hos gruppchefen som bara varit tillförordnad chef. Det verkar som att gruppchefen mest lyssnat och agerat utifrån högre chefers direktiv och förslag och inte tvärt om framfört våra förslag vidare uppåt.
  • Då det varit så bråttom att driva igenom förändringarna verkar de inte varit riktigt genomtänkta. Min uppfattning är att mellancheferna inte vågar fatta några egna beslut utan måste hela tiden fråga någon annan högre upp i kedjan, vilket medför att många av besluten fastnar på enhets eller regionchefsnivå.

På sidan 52 och 53 i enkäten finns ytterligare kommentarer på temat varför reformen ännu inte bidragit till att polisen kommit närmare medborgarna och till en enhetligare polisverksamhet. Där finns 16 citat som sammantaget ger en bild av stämningen i organisationen. Det känns inte upplyftande men ärligt och uppriktigt...

 

Tommy Hansson