Stockholm och finska Polisförbundet i samarbete
Stockholm och finska Polisförbundet i samarbete
Förbundsregionsstyrelsen i Stockholm gjorde under ett par dagar en tjänsteresa i Finland och träffade tre instanser: Finska Polisförbundet (SPJL), STTK (motsvarar TCO) och Svenska Ambassaden.
Sammanfattningsvis var det en mycket givande och lärorik resa på flera olika plan. Vi fick en övergripande, men stundom ingående information om både det politiska läget, Polisens situation och vad polisförbundet har för främsta utmaningar, men inte minst vad landet står för olika utmaningar med anledning av NATO-inträdet och kriget i Ukraina.
Finland har haft en liknande historia som Ukraina drygt 80 år bakåt i tiden, då Finland tvingades göra landavträdelser med cirka 10 procent efter drygt 3 månaders krig med dåvarande Sovjetunionen.
Kort beskrivning av de möten vi hade
1. Finska Polisförbundet (Suomen Poliisijärjestöjen Liitto, SPJL)
Juristen Jesper Thurin och Mika Nygård från finska polisförbundet berättade i stort följande
Finska Polisförbundet har ca 11 000 medlemmar och är en underorganisation till AKAVA (fackförbundet för yrkes- och chefspersonal som representerar anställda med utbildning på universitetsnivå, yrkesnivå eller annan högnivå. Det har 36 anslutna fackföreningar med ett sammanlagt medlemsantal på 611 000.
Generellt tjänar poliser ca 10-15 procent mer i Finland än i Sverige. Särskilt kan tilläggas att de poliser som tjänstgör i Helsingfors, med omkringliggande kommuner, får 250 euro (ca 2900 kr) ytterligare i månaden, bland annat på grund av betydligt högre boendekostnader än i övriga landet.
- Finska Polisförbundet har både poliser och civila medarbetare som medlemmar. Ca 7 500 poliser, 500 polisstudenter 1 200 akademiker och 1300 administratörer. Den fackliga anslutningen bland poliser är nästintill total (ca 95 procent).
- Den största utmaningen som Polisförbundet ser är en åldrande poliskår, att de har svårt att rekrytera till polisutbildningen som har totalt 400 platser på den enda yrkeshögskolan i landet (Tammerfors). Förra året påbörjade endast 254 studenter polisutbildningen. Politiskt verkar intresset svalt för att satsa på fler poliser.
- Finsk polis har en treårig yrkeshögskola som omfattar 180 högskolepoäng. Utbildningen inleds med 1 års teoretiska studier. Först därefter utgår en lön på ca 2400 euro under den varvade praktik och teoriutbildningen under två år. Som färdig polis är ingångslönen ca 2 900 till 3 150 euro. Föreläsarna sade att på grund av de högskolepoäng som de får tillräkna sig är det tyvärr fler idag som lämnar utbildningen och studerar vidare jämfört med förr då utbildningen inte var klassad som högskola.
- Generellt tjänar poliser ca 10-15 procent mer i Finland än i Sverige. Särskilt kan tilläggas att de poliser som tjänstgör i Helsingfors, med omkringliggande kommuner, får 250 euro (ca 2 900 kr) ytterligare i månaden, bland annat på grund av betydligt högre boendekostnader än i övriga landet.
- Brist på poliser har lett till att pensionsåldern successivt höjts från 58 till 65 år.
I övrigt diskuterade vi villkor som arbetstid vid resa, fullt utrustad, till och från tjänstgöringsort. De redogjorde bland annat för ett exempel där 21 poliser färdats i målade tjänstefordon för att arbeta vid en kommendering i Helsingfors. Liksom i Sverige har de under resan tjänsteplikt och kan därför tas i anspråk till pågående brott och ”styras om” även under resans gång. Enbart förarna fick arbetstid och övriga enbart restid, som är betydligt sämre då framförallt eventuell övertid blir mindre. Ärendet har varit uppe i Polisstyrelsen men fått avslag. Eftersom det fick avslag där kan ärendet inte tas upp i EU-domstolen. Förbundsjuristerna menar att de istället skulle ha gått direkt till EU-domstolen. Polisstyrelsen menar att varje enskilt fall måste prövas särskilt i efterhand.
2. STTK (motsvarar TCO)
Direktör Taina Vallander berättade om det fackliga arbetet som påverkas mycket av den styrande politiken. STTK har 650 000 medlemmar och representerar tjänstemän i Finland. Finska Polisförbundet har dock nyligen lämnat STTK och övergått till AKAVA, främst på grund av lägre avgift.
Vallander var väl insatt inom både politiken och det fackliga perspektivet. Hon berättade att Finland är en republik som tillämpar en kombination av parlamentarism och presidentstyre. Den verkställande makten delas mellan presidenten och regeringen medan riksdagen stiftar lagarna. I Finland finns en lång tradition av att bilda breda koalitionsregeringar. Partiväsendet är inte präglat av höger- och vänsterblock på samma tydliga sätt som i Sverige.
Riksdagen har 200 ledamöter som tillsätts vart fjärde år i allmänna proportionella val. Valsystemet har starka drag av personval. Den finländska riksdagen har ingen procentspärr vilket gynnar små partier.
Samlingspartiet respektive Sannfinländarna har 48 respektive 46 mandat och två småpartier gör att de tillsammans har knapp majoritet i Riksdagen. Samlingspartiet som närmast kan jämföras med Moderaterna, och Sannfinländarna kan jämföras med Sverigedemokraterna, har dock inte samma värderingar och det finns en del oro över hur de ska kunna samverka och finna stöd i övriga riksdagen i olika frågor.
Rättssystemet liknar det svenska med tingsrätter, hovrätter och en Högsta domstol. Domstolsväsendet är uppdelat i allmänna domstolar för tviste- och brottmål samt förvaltningsdomstolar för offentligrätt. Det finns också flera specialdomstolar, till exempel arbetsdomstolen.
För STTK är det i stort sett samma frågor som är aktuella i Sverige med att arbeta för bättre arbetsvillkor, arbetsmiljö och ett sunt arbetsliv. Det som lyftes särskilt var problematiken med åldrande befolkning, lågt barnafödande och låg arbetskraftsinvandring. Problembilden i den delen påminde om det finska Polisförbundet lyfte fram.
3. Svenska ambassaden
Ambassadör Nicola Clase inledde kort med det förändrade säkerhetsläget. Samma dag hade Ryssland även beslutat att lägga ner ambassaden i S:t Peterburg där hon tidigare själv var ambassadör
Försvarsattachén Kalevi Wikström berättade om det säkerhetspolitiska läget i Finland.
Finland följer krisen i Ukraina och drar paralleller med finska vinterkriget där Sovjetunionen den 30 november 1939 anföll Finland. Efter hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars 1940 gå med på fred och göra landavträdelser (10 procent av sin yta) i anslutning till gränsen mot dåvarande Sovjetunionen.
Till skillnad mot Sverige har Finland inte rustat ner, utan har upprätthållit ett starkt militärt och civilt försvar ända sedan andra världskriget, medan Sverige valde en annan väg. Allmän värnplikt gäller fortfarande för män, och beredskapslager mm i händelse av krig uppdateras frekvent. Totalförsvaret omfattar både militära och civila komponenter. Försvaret har till sitt stöd även ett omfattande nätverk av frivilliga försvarsorganisationer. Och Finland verkar till synes betydligt mer förberedda för eventuellt krig, där Polisen i första hand ska upprätthålla lag och ordning.
Överkommissarie Patrik Karlsson (chef över ledningscentralen i Helsingfors)
Polistätheten i Finland är bland den lägsta i Europa. De har enbart ca 7500 poliser mot Sveriges drygt 22000, och med ca hälften av befolkningen skulle de behöva vara ca 11000 poliser för att ha samma polistäthet som Sverige. Finland har dock inte samma problembild med exempelvis vapenkonflikter mellan kriminella gäng eller exempelvis omfattande supporterproblematik och ordningsstörningar som Sverige har, vilket enligt honom delvis kan bero på en starkare tradition av respekt för myndigheter och mindre utbredd segregation.
Finländsk polis följer framförallt Sverige och Englands utveckling och de anser att de själva ligger ett tiotal år efter med de utmaningar som England och Sverige har med den grovt organiserade brottsligheten.
Arbetsuppgifterna inom finsk polis är mer strikt uppdelad mellan poliser och civilt anställda, där civila mer kompletterar Polisens kompetens. På ledningscentralen arbetar exempelvis enbart poliser som operatörer.
Finsk polis har i jämförelse med svensk polis mer långtgående befogenheter och leder i praktiken de allra flesta utredningar där åklagare enbart konsulteras i komplexa utredningar. Åklagarna är sällan involverade i utredningarna, utan kopplas normalt in när åtal ska väckas.
Åklagare prövar inte heller gripanden utan det gör högre polisbefäl.
För att bli högre polisbefäl krävs relativt omfattande utbildningar jämfört med Sverige. Det kan vara en av anledningarna till att den finska Polisens befogenheter generellt sträcker sig längre i Finland.
Text: Mats Lindström, ordförande Förbundsområde Stockholm Chef Texredigering: Kjell Ahlin, ordförande Förbundsregionsstyrelsen Stockholm