Förbundsregion Stockholm om det nya polislöneavtalet

Förbundsregion Stockholm beskriver för- och nackdelarna med det nya polislöneavtalet. (Revison tre) Vi hade fått mindre om vi sagt nej, och inte vunnit något på det. Nu har grunden lagts - Det första steget mot en rimlig värdering av Sveriges poliser är taget.

Förbundsregion Stockholms övervägningar till varför vi rekommenderade förbundsstyrelsen att säga Ja till överenskommelsen.

Bakgrund

I en av de viktigaste frågorna är Polisförbundet och rikspolischefen överens om att polisernas löner ska uppvärderas. Frågan är hur det ska gå till då vi har att rätta oss efter de spelregler som finns på svensk arbetsmarknad i lönerörelsen (RALSEN). Grundpelaren inom svensk arbetsmarknad är det så kallade ”märket”.

Det finns en bred enighet om att det är facken och arbetsgivarna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn, alltså exportindustrin, som ska sätta märket för löneökningarna. 

Varför just industrin?
Exportindustrin är särskilt lämpad att sätta märket. Dels för att den är stor, men framför allt för att löneökningstakten då tar hänsyn till företagens konkurrenskraft gentemot omvärlden.

Sverige är ett litet exportberoende land. För att vi ska kunna importera sådant vi inte själva kan producera – till exempel olja, bomull och kaffe – krävs exportinkomster, och det i sin tur kräver en industri med god internationell konkurrenskraft. Det är därför som den svenska industrins lönekostnader inte kan avvika alltför mycket från våra konkurrentländer (exempelvis Tyskland).

Om inte industrin är märket – vad händer då?
Antingen blir löneökningarna för höga och då slås svensk industri ut, eftersom företag i andra länder då konkurrerar ut våra företag. Då drabbas industriarbetarna av arbetslöshet, det blir mindre pengar till välfärden och arbetslösheten sprider sig till andra sektorer.

Kan någon annan sätta märket?
Teoretiskt ja, men andra sektorer kan vältra över löneökningar på konsumenter, hyresgäster, skattebetalare med flera. Det innebär att inflationen stiger, vilket får till följd att reallöneökningarna uteblir och arbetslösheten ökar.

Överväganden
I och med dagens överenskommelse finns reella möjligheter för en löneuppvärdering för svensk polis. Utan att gå in på nivåer så beskriver överenskommelsen på vilket sätt myndigheten ska finansiera en sådan uppvärdering vid sidan av RALS:en. Detta är mycket positivt.

Å andra sidan är arbetsgivarens fördelning i tredje revisionen här i region Stockholm något vi inte kan ta ansvar för. Lönespridningen är alldeles för stor för att vara ett revisionstillfälle och avsaknaden av de mest grundläggande gemensamma principer för lönesättning blir pinsamt tydligt.

Det tredje övervägandet och det svåraste är om vår tillit till rikspolischefen och Polismyndigheten som arbetsgivare är sådan att vi kan lita på att det nu blir någon verkstad.

Det var framförallt dessa frågeställningar som våra styrelser i förbundsområdena brottades med för att ta ställning till hur de skulle rekommendera oss i regionstyrelsen. Vi i regionsstyrelsen hade i vår tur att rekommendera förbundsstyrelsen, nationellt, att acceptera överenskommelsen i sin helhet eller förkasta densamma.

Alternativ
Vid ett nej skulle vi hamna i en lönenämnd där en opartisk ordförande efter medling bestämmer hur ett lägre löneutrymme ska fördelas. Utan att veta säkert är det troligt att den opartiska ordföranden skulle gå Polisförbundet till mötes gällande lönesättningen för de med sex års anställning eller mer. Detta eftersom parterna tidigt varit överens om att satsa på denna grupp. Då vi i ett sådant scenario fått igenom vårt viktigaste yrkande är det vidare inte helt osannolikt att den opartiska ordföranden fördelar resterande löneutrymme enligt arbetsgivarens förslag. Vid ett eventuell nej så är risken stor att arbetsgivarens förslag till fördelning ändå skulle bli en verklighet men då utan de extra tillskjutna pengarna. Även överenskommelsen om finansieringen för en uppvärdering av polisernas löner skulle utebli.

Beslut
Efter att förbundsområdena diskuterat dessa överväganden gav samtliga förbundsområden förutom Birger Jarl rekommendationen att säga ja till överenskommelsen. Flera förbundsområden hade långa diskussioner och var inte eniga i sina styrelser.

Framtid
Vi har nu fått en moraliskt bindande överenskommelse som ger oss parter möjligheten att ta ett första steg mot att vända den negativa trenden inom svensk polis. Även om en uppvärdering av polisernas löner inte löser alla våra problem så är det ett steg i rätt riktning.

Förbundsregion Stockholm

Mer om polislöneavtalet och framtiden, konfliktförberedelser o s v i Polisförbundets Facknytt.