JUSEK vill stoppa polislönelyft
En del artiklar får man lust att tiga ihjäl. Men det är dumt att gå och bära på frustration, och bättre att granska argumenten och slå tillbaka. Det är i varje fall det vi lever efter på Blåljus, och idag har vi hittat en debattartikel som fått oss att reagera lite krafigare än vanligt.Det är SACO-förbundet, JUSEK, som bland annat organiserar en del chefer inom Polisen, som skrivit en debattartikel i SvD. Där vänder de sig mot att staten skall satsa pengar på särskilda krisområden, och menar att individuella satsningar som bestäms utan bestämda löneökningsnivåer skulle vara bäst. I artikeln hävdas det att individuell lönesättning skulle gynna kvinnor, något som inom polisen visat sig få den rakt motsatta effekten. Om facket inte förhandlar fram lönenivåer och ser till att det finns någon som helst garanti mot godtycke kan en ju fundera vad facket är till för överhuvudtaget. När det gäller JUSEKS medlemmar inom Polisen har vi genom åren gång på gång sett hur de tillgodogjort sig Polisförbundets förhandlingsresultat, exempelvis när det gäller pensioner.
Blåljus väljer att citera ett avsnitt ur arikeln för skärskådande:
"Den statliga lönepolitiken måste upphöra. Under senare år har den politiska inblandningen intensifierats. Alliansregeringen försökte sänka löneökningstakten genom en försämrad A-kassa och flera borgerliga partier försöker nu hitta vägar för att sänka de lägsta lönerna. Nuvarande regering bedriver, genom att i statsbudgeten avsätta 3 miljarder till höjda lärarlöner, en direkt form av statlig lönepolitik. Som en konsekvens av detta ställer Polisförbundet nu krav på statligt öronmärkta pengar till höjda polislöner. Utvecklingen är ohållbar och måste upphöra."
Blåljus menar att JUSEK i stället för att attackera Polisförbundets krav på ett polislönelyft, bort vända sig mot sina kollegor i SACO, Lärarnas Riksförbund, som ju gladeligen tillgodogjort sig förstelärarreformen och lärarlönelyftet. Även om just medskicket om individuella löner på oklara löneprinciper väckt vrede bland många lärare, så är det inte satsningen som är problemet utan fördelningen. Om detta kan mycket läsas på Lärarnas Tidning, eller i Tidningen POLISEN, s 8-11.
Löneökningarna för lärare har i Stockholmsregionen lett till att en nyutexaminerad lärare eller förskolelärare kan ha en ingångslön på ca 33000- 35000. För mer specialiserade lärare och i utsatta skolor, kan lönerna vara avsevärt högre. En vällovlig satsning således. Dessutom har den satsningen lett till ännu högre rektorslöner, som kan ligga på 60000-70000 kr/ månad och med lönelyft på upp till mellan 5000 och 7000 kronor / månad. Även det så klart vällovligt, skolan är bland de viktigaste samhällssektorerna för att ge Sverige en ljus framtid.
Men poliserna, som efter minst tre års studiemedelsfinansierad utbildning går in på en lön runt 25000:- i Stockholm, och efter sex år ligger runt 28000:- i Stockholm skulle verkligen behöva ett lönelyft. Man ska ha ärvt ganska stora pengar för att ha råd att bo i närheten av storstockholm med den lönen. Men just när Poliserna börjar få gehör för sina krav, hos alla utom just de beslutande politikerna, då kommer JUSEK med sitt debattinlägg. Och de riktar det mot poliserna.
Vi är vana vid påhopp, vi är vana vid rena dumheter, men detta är i mitt tycke något av det värsta jag läst. Någonsin.
Uppdatering fredagen den 13 januari: På JUSEK-bloggen finns en kompletterande text:
"Höj polislönerna
Men inte genom öronmärkta pengar från staten. I en debattartikel i SvD den 12 januari kritiserar Jusek att regeringen bedriver lönepolitik genom styrda satsningar för att höja lärarlönerna. Jusek nämner också att Polisförbundet som en konsekvens av detta nu ställer krav på öronmärkta pengar till höjda polislöner.
Upprörda röster har utifrån detta påstått att vi är emot högre polislöner. Vi har naturligtvis ingenting emot höjda löner varken för poliser eller lärare, tvärtom.
Hur löner sätts i en myndighet eller en kommun är dock inte en fråga för politisk detaljstyrning, utan för fack och arbetsgivare. Erfarenheterna av det så kallade lärarlyftet visar att det är inte nationella politiker som vet vilka kategorier anställda som ska få högre lön. Den kunskapen finns inom respektive organisation. Lönehöjningar finansieras självklart genom höjda anslag, men staten ska inte gå in med direktiv och åsikter om lönenivåerna för olika grupper av sina anställda."
Tommy Hansson