28 september 2012

Repskapet i Västerås: Vad handlar debatten i polislönefrågan egentligen om?

Repskapet i Västerås: Vad handlar debatten i polislönefrågan egentligen om?

Repskapet i Västerås hade att ta ställning till ett lönepolitiskt program. I korthet har det tagits fram av en arbetsgrupp inom förbundsstyrelsen. Under arbetets gång har det stötts och blötts i en referensgrupp bildad av framstående polisfackliga företrädare från förbundsområdena (läs: länen).

 

Förnuftslös?
De flesta är överens om att det är ett hyggligt, rentav riktigt bra program som mycket väl kunde vara ett riktmärke i de närmaste årens förhandlingar med arbetsgivaren. Om det nu inte var för det där irriterande, skavande ordet ”OSKÄLIG” (löneskillnad).


Obillig, orimlig, obefogad, förnuftslös,  föreslår Svenska Akademiens Ordlista som synonymer.  Wiktionary – den fria ordlistan - delar upp ordet i två betydelser

1. som saknar förnuft - Synonym: förnuftslös

2. som saknar skäl eller giltig anledning - Synonymer: obefogad, obillig.

Får inte vara oskäliga

Förnuftslösa är löneskillnader inom Polisen sällan. De har införts med en avsikt, de högre lönerna fyller ett behov där de förekommer. Men även om man godtar det resonemanget så finns det poliser runt om i landet som menar att de införts – eller växt fram – utan giltig anledning. De är oskäliga enligt deras definition och sätt att se saken.

Förbundets lönepolitiska program slår fast – löneskillnader kan förekomma inom svensk polis. MEN – de får INTE vara oskäliga. Då återstår att grubbla över: vilka löneskillnader är skäliga och vilka är oskäliga? Kan 600 spänn i månaden kvalificera sig som oskäliga? Troligen inte. Men 6000? Nu bränns det. Allt givet att de polisjobb som utförs på plats A, plats B och plats C är i alla avseenden identiskt lika och kristallklart jämförbara.

 

 

 

 

Det knepiga med debatten


Det knepiga med den här debatten (bl a) är att vi ännu inte vet om det finns löneskillnader som kan anses oskäliga. Som vi redan berättat i Blåljus har vi efter ett långt arbete av en opartisk utredare, där både arbetsgivare och fack haft insyn, fått en LÖNEBILD. Den visar att det finns löneskillnader. Nu vidtar en LÖNEANALYS för att lista ut om de här skillnaderna är skäliga. Det får vi veta om X antal månader, ja, kanske år.

 

 

 

 

Vem ska betala notan?


Det är nu det börjar köra ihop sig. Flera debattörer har svårt att acceptera följande ekvation:

LÖNEBILD, ja, det finns skillnader – LÖNEANALYS, vi vet ännu inte om de är oskäliga, OM INTE OSKÄLIGA, allt är väl, OM OSKÄLIGA, vad ska vi göra åt saken, OM VI SKA GÖRA DEM MINDRE OSKÄLIGA, vem ska betala notan?

 

 

 

 

Handla utan kunskap om fakta


De här debattörerna vill att något ska hända redan nu men det kräver att vi är beredda att gå till handling utan kunskap om fakta.

Det finns väl att märka inte någon konflikt mellan storstad och land i kärnfrågan. Polisfacket i Stockholms län har hela tiden varit tydliga med att vi inte vill ha några oskäliga löneskillnader inom svensk polis. Redan när frågan om en nationell löneanalys kring frågan om oskäliga skillnader togs upp på representantskapet i Piteå för några år sedan ställde vi oss helt bakom kravet på en grundlig analys.

 

 

 

 

Lägre avlönade


Från företrädare utanför storstadsområdena sas det upprepade gånger att ingen missunnar storstadspoliserna deras löner och det har aldrig varit tal om att ta av deras löner för att ge till lägre avlönade poliser i andra delar av landet.

En central debatt gäller också de s k underlagssummorna. Mycket, mycket förenklat uttryckt är det de belopp som räknas fram efter RALSEN. Man tar helt enkelt summan av allt som gått ut i ersättningar vid viss tidpunkt till poliser i landet. RALS-pengarna kan då räknas fram som ett procenttal på den s k underlagsumman eller som ett krontalspåslag. Fortfarande mycket förenklat gynnar ”procent” storstäderna och ”krontal” delar av övriga landet.

 

 

 

 

Missgynna landet utanför storstäderna


Väljer man långsiktigt ”procent” fortsätter löneskillnaderna att existera, väljer man ”krontal” går utvecklingen på sikt mot en rent matematisk balans mellan löner på landet och storstäderna. En motion tog upp frågan om underlagssummorna. I plenum blev det omröstning om en att-sats vars formulering ansåg missgynna delar av landet utanför storstäderna. Beslutet blev bifall till att-satsen. Se även närmare i en särskild artikel om motion A102.

I det sammanhanget riktade Andreas Strand, Stockholms län, en uppmaning till förbundsstyrelsen att ordna seminarier för förhandlingsansvariga runt om i landet. På sådana möten kunde de utväxla erfarenheter och lära av varandras framgångar. Bara att hoppas att seminarierna blir av snart!

 

 

 

 

Dyker ”friska pengar” upp?


Det talas en del om att ”friska pengar”, från något annat håll än RALS:erna, skulle dyka upp och göra det möjligt att, utan att ta från någon, fixa de löneskillnader vi eventuellt finner vara oskäliga. Där måste man oroligt fråga sig varifrån ”friska pengar” skulle kunna komma i en tid som präglas av Kinakris, Mellanösternkris, eurokris m fl kriser, en nedåtgående svensk konjunktur och en kraftig politisk enighet om att inte styra en spänn extra till Polisen förrän vi utreder och klarar upp minst tre gånger så många brott som idag?

Ett litet ljus i den tunneln är dock vår planerade omorganisation till en nationell polismyndighet. Historiskt sett har rationaliseringar i samband med stora omorganisationer givit oss ”friska pengar”. Ett exempel är när distrikten i Stockholms län samlades under en myndighet i mitten av 1990-talet.

 

 

 

 

"Marknadskrafter"


På repskapet fördes också en debatt om begreppet ”marknadskrafter” skulle få finnas i det lönepolitiska programmet.  Svaret från repskapet blev att begreppet ska finnas med i programmet.

Hur man definierar ”marknadskrafter” växlar med talaren men vi fick i alla fall besked om att "rekrytering" och ”levnadsomkostnader på tjänstgöringsorten” hör hemma under begreppet.

Fanns det då ingen bred enighet om lön och t ex ATA? Jodå, bl a gillade flertalet företrädare motioner om kompensation för skiftesfolkets kvällsarbete. Man var enig om att där fanns ett starkt tryck från medlemmarna och man valde att besluta om en mer positiv syn på många sådana motioner än den som förbundsstyrelsen uttryckt i sina kommentarer.

Text: Claes Cassel