ATA/Polis: RIKSPOLISSTYRELSEN SPÄNNER MUSKLERNA?!

RIKSPOLISSTYRELSEN SPÄNNER MUSKLERNA?!

Rikspolisstyrelsen har 2010-05-18 skickat ett utkast, ”Rikspolisstyrelsens riktlinjer för arbetstider vid Polisen”, på remiss (en hänvisning av ett ärende till myndigheter eller organisationer, så kallade remissinstanser för yttrande innan beslut fattas) till samtliga polismyndigheter. Syftet är att bidra till en enhetlig tillämpning av avtalet (ATA/Polis).

Riktlinjerna ger uttryck för Rikspolisstyrelsens tydliga viljeinriktning. I detta ligger att polismyndigheten måste kunna redovisa skälen för sina beslut om den bedömer att det finns godtagbara verksamhetsskäl att fatta beslut i någon annan riktning än vad riktlinjerna ger uttryck för. Rikspolisstyrelsen förväntar sig vidare att polismyndigheterna fortlöpande egenkontrollerar hur riktlinjerna följs.

Verksamhetsbehoven tillgodoses

Riktlinjerna är uppdelade i sex avsnitt:
1. riktlinjernas övergripande syften och frågeställningar,
2. arbetstidspolicyn för den statliga sektorn och hur denna förhåller sig till Polisens arbetstidsavtal,
3. hur arbetstiden bör förläggas så att verksamhetsbehoven tillgodoses,
4. frågeställningar som rör arbetstidsförläggningens rytm, det vill säga huvudsakligen frågor om arbetspassens och viloperiodernas längd,
5. produktiv tid (arbetstid då arbete utförs) i förhållande till det som kan kallas tillgodoräknad tid (arbetstid som får tillgodoräknas av andra skäl, t.ex. måltidsuppehåll eller fysisk träning),
6. arbetstidsfrågor i utredningsverksamhet.

Enligt Rikspolisstyrelsen är det vidare av största vikt att allmänheten uppfattar förläggningen av Polisens arbetstider som godtagbar. I detta ligger:

- att verksamhetens krav på bemanning ska styra arbetstidsförläggningen,

- att arbetstiden ska vara förlagd på ett sätt som utifrån arbetstagarnas förhållanden främjar en god arbetsmiljö och medger en effektiv verksamhet,

- att arbetstiden i största möjliga utsträckning ska komma allmänheten till del.

Överenskommelser ogiltiga

Rikspolisstyrelsen slår också fast att så kallade lokal-lokala överenskommelser om tillämpningen av ATA/Polis saknar rättslig verkan och därför måste betraktas som ogiltiga. I Polismyndigheten i Stockholms län har vi, tillsammans med arbetsgivaren, förhandlat om arbetstidens förläggning samt överlagt angående vissa principer angående arbetstidens förläggning (protokoll 2009-06-17, AA-802-67250-2008).

Riktlinjer
- Polismyndigheten måste regelbundet försäkra sig om att dess (när-)polisområden, avdelningar, enheter e.d. är dimensionerade efter de övergripande verksamhetsbehoven.

- De verksamhetsbehov som presenteras för arbetstidsplanerarna – och som ska ligga till grund för arbetstidsförläggningen – måste återspegla bl.a. den operativa ledningsgruppens beslut.
- Polismyndigheten måste kontinuerligt säkerställa att dess faktiska bemanning kommer att motsvara de kända och förväntade verksamhetsbehoven.
- Polismyndigheten måste kontinuerligt i efterhand följa upp och utvärdera hur arbetstiden faktiskt har varit förlagd i förhållande till de i förväg kända och förväntade verksamhetsbehoven.
- Polismyndigheten bör, när det behövs, fördela veckoslutstjänstgöringen (lördag-söndag) så att fler arbetstagare bidrar till att verksamhetens krav på bemanning kan tillgodoses.
- Polismyndighet som förlägger arbetstiderna genom statiska tjänstgöringslistor bör – i avvaktan på att mer flexibla förläggningsmodeller har införts där det behövs – i första hand tillämpa s.k. speciallistor för att tillgodose förändrade arbetstidsbehov.
- Polismyndigheten bör under periodplaneringsprocessen arbeta aktivt med både den s.k. minimigrafen (hur många som minst måste vara i tjänst vid varje given tidpunkt) och den s.k. maximigrafen (hur många som mest kan vara i tjänst vid varje given tidpunkt).
- Den s.k. diffkorrigeringen bör i första hand skötas internt inom berörd planeringsgrupp.
- Polismyndigheten bör normalt inte godkänna förslag på (önskemål om) tjänstgöringslistor som inte uppfyller vad som anges i riktlinjerna om arbetspassens och viloperiodernas längd, rast/måltidsuppehåll, fysisk träning och det s.k. kontinuitetsmåttet (antalet arbetspass den enskilde arbetstagaren i genomsnitt arbetar per vecka).
- Polismyndigheten bör i veckoplaneringsprocessen arbeta aktivt med verksamhetsplaneringen.
- Polismyndigheten bör normalt inte godkänna den av arbetstagaren beslutade (önskade) tjänstgöringslistan om den inte uppfyller vad som anges i riktlinjerna om arbetspassens och viloperiodernas längd, rast/måltidsuppehåll, fysisk träning och det s.k. kontinuitetsmåttet.
- En beslutad säkerhetsnivå e.d. som har grundats på antalet arbetstagare snarare än verksamhetens innehåll, är inte beroende av flexibla arbetstidsförläggningsmodeller. Om polismyndigheten tillämpar statisk arbetstidsförläggning bör dock denna kombineras med en mer flexibel arbetstidsförläggningsmodell som utöver säkerhetsnivån tar hänsyn till verksamhetens variationer.
- Om en polismyndighet tillämpar s.k. fasta tjänstgöringslistor bör den, inte minst när verksamhetsbehoven normalt är lägre under helgdagar (nyårsdagen, trettondagen, långfredagen, påskafton, påskdagen, annandag påsk, första maj, Kristi himmelfärds dag, pingstafton, pingstdagen, nationaldagen, midsommarafton, midsommardagen, alla helgons dag, julafton, juldagen, annandag jul samt nyårsafton) än annars, tillämpa individuell tidskompensation för arbete under helgdagar.
- Arbetspassen bör inte vara längre än nio timmar om det inte finns godtagbara verksamhetsskäl för det, exempelvis vid vissa s.k. särskilda händelser.
- Polismyndigheterna bör se till att treskiftsarbetande arbetstagares genomsnittliga antal arbetspass per vecka överstiger 4,00 (det s.k. kontinuitetsmåttet) vid heltid.
- Heltidsarbetande arbetstagare med s.k. kontorsarbetstid har 5,00 arbetspass per vecka, undantaget då helgdagar infaller på måndag-fredag. För arbetstagare som varken arbetar i treskift eller under kontorsarbetstid bör kontinuitetsmåttet stämma överens med de nämnda måtten utifrån dels respektive arbetstagares genomsnittliga veckoarbetstid, dels hur stor andel av arbetstiden som förlagts till sena kvällar och nätter.
- Polismyndigheten bör se till att det i största möjliga utsträckning är minst elva timmars sammanhängande ledighet mellan två arbetspass. Avsteg från detta bör endast tillåtas då verksamheten kräver det, exempelvis vid vissa s.k. särskilda händelser, eller annars för att tillgodose sådant arbetstidsbehov som uppkommer till följd av oförutsedda händelser.
- Polismyndigheten bör i första hand tillämpa rast i stället för måltidsuppehåll. Måltidsuppehåll bör endast tillämpas då myndigheten efter prövning i det enskilda fallet har funnit att det finns godtagbara verksamhetsskäl för det.
- Generella beslut om måltidsuppehåll för vissa grupper bör så långt som möjligt undvikas.
- Polismyndigheten bör i största möjliga utsträckning avhålla sig från att förlägga restid till arbetstid.
- Polismyndigheten bör inte godkänna att arbetstagaren avsiktligt förlägger sin arbetstid i syfte att den ska sammanfalla med någon ledighetsgrundande aktivitet.
- Överlappande arbetspass vid skiftbyten i avlösande verksamhet bör endast tillämpas när det efter prövning i det enskilda fallet bedöms behövligt med hänsyn till verksamhetens behov.
- Den totala överlappningstiden bör normalt understiga tre timmar under en 24-timmarsperiod då tre skift som löser av varandra är i tjänst.
- Polismyndigheten bör inte förlägga mer fysisk träning till arbetstid än vad som följer av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (allmänna råd till FAP 776-1: ha möjlighet att delta i fysisk träning under 1 timme per vecka (den s.k. fystimmen)).
- Fysisk träning bör vara förlagd till arbetspassens slut, om inte verksamhetsskäl talar häremot.
- Verksamhetens krav på bemanning ska utgöra grund för arbetstidens förläggning även i utredningsverksamheten.

Fortsättning följer!

Björn Kellerth
Arbetstidsansvarig