Maskingevär versus demokratin
Maskingevär versus demokratin
Skotten mot polisstationen i Södertälje har inte fått det eko som det borde fått. Medierna har fokuserat kring att polisen ingrep mot att någon kastat något hårt i nacken på en ung tjej.
Jag är lika upprörd över att medierna negligerar det både fysiska och verbala angreppet mot den unga kvinna som utsattes i Ronna som över det faktum att medierna slött konstaterar att ”någon visst skjutit mot polisstationen i Södertälje”.
Det finns ett undantag och det är läsarombudsmannen på DN som skriver i sin rubrik ”Attentatet mot polishuset inte tillräckligt belyst”. Läs gärna Lilian Öhrströms kommentar på DN. Lilian Öhrström är läsarombudsman på DN och jag vill trots allt ge ett erkännande till DN att de har en sådan funktion. Nu gäller det att lyssna till den också.
Vad hade hänt om en person som varit inne på polisstationen och gjort en anmälan blivit beskjuten och skadad? Vad hade hänt om en polis blivit svårt skadad?
Jag och flera med mig trodde att en polisstation var fredad men så var inte fallet, i alla fall inte i Södertälje.
DN:s NATTREDAKTION BESKJUTEN MED AUTOMATGEVÄR
Kan ni se rubrikerna? Likaväl som medierna är en garant för demokratin så är också polisen det. Min analys är att medierna skjuter sig själva i foten då de inte inser allvaret i händelsen. Jag kan bara tänka mig reaktionerna om en beskjutning av DN skulle ha inträffat. Medierna skulle omedelbart slutit upp för varandra. Nu är det bara polisen som har blivit beskjuten. Vem står för tryggheten och demokratin då DN har blivit beskjutet? Polisen! Tänkte inte på det.
Mina tankar går till alla poliser som känner igen i sig i ovanstående händelse och inte minst alla oroliga anhöriga. Helt plötsligt så är det en sanning i samhället som alla poliser och anhöriga redan vet om. Vi som värnar demokratin, poliserna, är inte osårbara. Om inte det övriga samhället d v s medier, politiker m.m. sluter upp bakom de demokratiska grundreglerna har vi alla ett stort problem. En polis kan alltid byta jobb, vad kan demokratin?
Sköt om er!
Lasse Ericson
Ordförande i polisfacket i Stockholms län
Jag trodde aldrig någon skulle behöva frukta bli ihjälskjuten på polisstation!”
Södertälje och inte minst Södertäljepolisen har under den gångna veckan varit i fokus i svenska medier. En fokusering som på många plan inte sällan varit starkt kritisk mot polisens agerande och gett mer eller mindre inblandade invånare i Ronna en stor plats i tidningsartiklar. Vinklingen mot polisen som våldsbenägna hjälm- och sköldbeprydda soldater dyker upp nästan omedelbart. Som många säkert förstår är det inte riktigt så enkelt och jag vill därför ge en något mera nyanserad bild av hur personalen-människorna som jobbar i Södertälje polismästardistrikt mår idag.
Inledningsvis skulle jag vilja fokusera på en händelse som enligt mig fått en undanskymd plats i mediebevakningen till förmån för upploppet i Ronna.
SÖDERTÄLJE POLISSTATION BLEV UNDER SÖNDAGEN DEN 11 SEPTEMBER BESKJUTEN MED ETT FLERTAL SKOTT FRÅN ETT AUTOMATVAPEN.
Att någon urskillningslöst skjuter in i en bemannad polisstation utan att veta vem eller vilka man kan döda visar på ett ofattbart människoförakt och förakt mot polis och rättssystem.Jag har under veckan träffat ett flertal av de poliser som var på plats i Ronna och även de som var inne i polishuset när det besköts.
Många av de inblandade poliserna känner i dag ilska. Ilska mot att varje dag läsa felaktigheter i pressen om vad som egentligen hände.
Ilska och frustration mot den totala avsaknaden av respekt från de människor som befann sig i Ronna den där kvällen och som vägrade lämna platsen trots polisens upprepade uppmaningar.
Frustration över hur det ena dagen moraliseras över att man inte får kalla en flicka hora till att samma beteende nästa dag anses vara ett pojkstreck som polisen inte skall lägga sig i.
En stor del av personalen har i dagarna fått debriefing och det är inte omöjligt att fler ur personalgruppen kommer att behöva stöd och avlastningssamtal.
En av de poliser som var uppe i Ronna när polisstationen besköts berättade att han efter några sekunder förstod att det rörde sig om automateld från ett vapen. När sedan stationen ropade upp patrullerna om att de var beskjutna blev han inte förvånad!
Vi har länge levt med att det finns starkt kriminella element i Södertälje och att de har tillgång till automatvapen. Steget från att inneha dessa till att använda dem i ett angrepp mot polisstationen var tydligen inte så långt för gärningsmännen och det känner poliserna i Södertälje till. Inte minst efter söndagen.
Trots detta kommer vi att arbeta i dessa områden med oförminskad kraft. Merparten av dess invånare sympatiserar med polisen även om våra uppfattningar om lag och rätt för en lång tid framöver kommer att skilja sig åt.
Personalen vid Södertäljepolisen kommer att behöva stöd och information under den närmsta tiden. Skotthålen är borta och nya fönster insatta, men såren efter attacken mot vår polisstation kommer inte att läka på länge. Den oro och känsla av otrygghet som sänkt sig över oss kan få följder under en lång tid framöver.
Jag trodde aldrig att en polis eller civilanställd skulle behöva frukta att bli ihjälskjuten på sin arbetsplats i Sverige på tjugohundratalet.
Tack för ordet.
Lars Alvarsson
Huvudskyddsombud polisen i Södertälje
Till det kan Blåljusred bara foga kommentaren: Den som väntar på att huvudstadens journalister ska ge en allsidig belysning och en hederlig bild av polisens arbete får vänta mycket länge.
STARKT STÖD FRÅN ALLMÄNHETEN
Södertäljepolisen har fått starkt stöd från allmänheten. Blåljus vill gärna delge läsekretsen några exempel. Dessa personer har skrivit inläggen undertecknade med hela sitt namn. Men eftersom red inte kunnat kontrollera om de vill se det skrivna publicerat i Blåljus har jag valt att återge dem med enbart signaturer.
Då ansvarig utgivare har blivit anmäld till JK för ett publicerad inlägg här på sidan, har den insändaren tagits bort i avvaktan på att utredningen blir klar.
”…polisen gör ett övervägande bra jobb”
Polismyndigheten Södertälje
Polisen får ofta ta emot oförtjänt kritik och i dagarna har insatsen i Södertälje, Ronna, varit aktuell och renderat mycket debatt och viss kritik i media, men jag vill ge min respons som medborgare i Stockholm och säga att polisen gör ett övervägande bra jobb under periodvis hårda förhållanden.
Vänliga hälsningar
Tobias L
”… vi är några som tröttnat på att våra döttrar kallas hora”
Hej Polisen
Vill tacka polisen i Södertälje och flickan Emma och hennes pappa för att ni stod upp och inte backade undan för "trycket" i Ronna.
Förstår fullt ut om det inte är alldeles enkelt att hantera en situation som denna. Utan att själv ha varit på plats förundras jag över att "vinkeln" i media gärna blir att detta är polisens eget fel?!?! Jag tror dock vi är några som tröttnat på att våra döttrar kallas hora och våldtas av gäng. Att polisstationer får utstå automateld känns heller inte så bra. Att sen klandra polisen för att någon till slut får en batong i magen och beläggs med handfängsel är rätt magstarkt.
Återigen tack. Jag hoppas att ni orkar stå emot framöver.
Hälsningar
Jonas P
----------------------------------------------------------------------
”…det verkar som om beslut redan är fattade
när ledningen sätter sig ner och talar med facket…”
- Jag skulle kunna prata hur länge som helst om det som hänt mellan mej och förbundsstyrelsen. Men jag avstår. Det som har skrivits här i Blåljus och det jag själv skrev vid förra uppdateringen får räcka. Nu gäller det för polisfacket i Stockholms län att blicka framåt.
Det säger Lars Ericson, ordförande i polisfacket i länet, på Blåljus fråga om den aktuella konflikten. Samtidigt vill han gärna att debatten ska var saklig.
- Det sprids en del rätt konstiga rykten om vad som hänt. Den som hör rykten och vill kolla vad som är sant och falskt är välkommen att ringa Kenneth Falk, telefon: 0706 01 24 39, som är kontaktperson från Stockholms förbundsområdesstyrelse i frågor kring det som hänt.
- Nog om det! Vi har många frågor att diskutera som är viktiga för medlemmarna, fortsätter Lars. Hur har samverkansavtalet fungerat för den enskilde, har det blivit bättre eller har det inte hänt något som gjort att medlemmarna känt att de kan påverka sin arbetssituation? Det är dags att börja utvärdera samverkansavtalet för att försöka ta oss vidare i den segslitna processen som samverkan trots allt är. Samverkan för mig är att man skall komma överens. Med vad händer om man inte kommer överens?
- Jag hör från en del polismästardistrikt att det verkar som om beslut redan är fattade när ledningen sätter sig ner och talar med facket. Är det så är det djupt olyckligt. Många röster hörs som vill skrota hela samverkansavtalet och jag tycker dom har visst fog för dom tankarna. Både vi och myndigheten måste ta ansvar och försöka passera de största minorna.
- Sen måste vi fortsätta att jobba med löneavtalet, förklarar Lars. Det återstår många frågetecken att räta ut angående den individuella lönesättningen. De viktigaste frågorna är att få en förståelse för systemet och att den enskilde känner att han eller hon vet vad som krävs för att få en högre lön. Jag skall inte vara pessimistisk, men jag tror att många fel kommer att begås innan detta lönesystem har satt sig. Hursomhelst är jag övertygad om att styrelsen och våra förhandlare tillsammans med de fackliga lönegrupperna till sist kommer att kunna få fram förslag till lösningar som alla parter kan acceptera.
- En tuff höst väntar på oss, men jag är säker på att vi kommer att kunna se tillbaka på alla frågor som kommer att behandlas med en vetskap om att vi lyckades. Med medlemmarna i ryggen skall vi inte kunna misslyckas, slutar Lars.
----------------------------------------------------------------------
MÖTEN SOM STÄRKER
DEN FACKLIGA ORGANISATIONEN
I STOCKHOLMS LÄN
I EN TID MED MOTVIND
Den 13 till 15 sep träffades förbundsområdes fackliga företrädare i Södertälje för en konferens med skiftande sammansättningar och innehåll under de olika dagarna.
Till den första dagen var samtliga föreningsstyrelser inklusive styrelsen från den nybildade gränspolisföreningen inbjudna vilket resulterade i en församling på ca 70 personer.
Lars Ericson inledde med att beröra dagens ämnesområden arbetstid och lön med en förhoppning om diskussionsvilja och ett högt debattklimat.
Södertäljeupploppen
Jan Svensson från Södertälje stod för ordförandeskapet under dagen och lämnade på begäran en ögonblicksbild av läget efter söndagens upplopp. Förutom en saklig händelsebeskrivning berättade Jan om den samverkan styrelsen har med ledningen kring omhändertagandet av berörd personal och säkerhetsarbete på kort och lång sikt.
Förbundsstyrelsen
Med anledning av de nyliga avhoppen från förbunds- och förbundsområdesstyrelserna fick Lars Ericson ordet och lämnade en utförlig och känsloladdad redogörelse över vad som lett fram till beslutet att lämna förbundsstyrelsen. Peter Frisell förklarade sig angående sitt ställningstagande och även andra i styrelsen lämnade sin syn på händelserna. Samtliga stod till förfogande för frågor som besvarades med en stor öppenhet. Frågan om konsekvenser och strategi för framtiden återstår att fundera över. Förbundsområdesstyrelsen presenterade tre tankar för sitt arbete i det närmaste – att hålla styrelsemöten ute i föreningarna med någon från respektive styrelse adjungerad – att bjuda in politikerna från polisstyrelse och nämnder till ett gemensamt möte inför valet samt att anordna en mediedag under början av 2006.
Avtalsrörelsen
Resten av dagen ägnades åt arbetstid och lön. Birgitta Blomqvist drog nyheterna i arbetstidslagen från 1 juni och dess konsekvenser för arbetet med ett nytt APS. En av de stora nyheterna är vilotiden som i normalfallet stipulerats till 11 timmar /dygn och vid en direkt tillämpning skulle medföra stora förändringar. Vidare redovisade hon läget i myndighetens arbetstidsgrupp avseende det som kvarstår. Efter detta tog Stefan Eklund och Andreas Strand över. Stefan redogjorde för läget och våra yrkanden i den pågående avtalsrörelsen och Andreas drog myndighetens I-lönekoncept. Efter detta följde tillämpning i grupparbetsform där man, även om exemplet kan ifrågasättas, hamnade i olika lösningar med en insikt om svårigheterna i att sätta andras lön.
Brister i samverkan
Dag två ägnades åt ett förbundsområdesråd i ett lite trängre forum.
Föreningsstyrelsernas rapporter var omfattande men för att belysa några gemensamheter var uppfattningen att 50 procentuttaget av semestern hanterats väl med en fungerande verksamhet. Samverkan uppvisar fortfarande anmärkningsvärda brister i vissa distrikt och att framförallt de mindre distrikten har stora generations- och resursproblem.
Studerandeföreningen
Styrelsen informerade rådet om ekonomin, fastigheten, förestående fackliga utbildningar.PHS-gruppen företräddes av Anders Jonsson och Emma Cronberg som gav rådet en god inblick i sitt arbete på skolan och i studerandeföreningen. De upplever att de har ett stort inflytande över verksamheten med bl a regelbundna möten med rektor. De görs delaktiga i de problem som uppstår vilket Anders exemplifierade med några fall av trakasserier. Inför förbundsrepresentantskapet genomför de en ombudsutbildning för Stockholm.
Lossnar på Intrapolis
Sven Morin lämnade en bra information kring pension. Del – och helpensioneringarna fortsätter enligt plan men med en bättre samverkan än vad som på en del håll varit fallet. När det gäller delpensioneringarna kvarstår vårt krav på en individuell bedömning och selektering av procentsatser vilket dock hittills bara resulterat i att varje enskilt ärende förhandlats. I övrigt verkar det som om det lossnar för oss när det gäller tillgång till Intrapolis. Ulrika Walldén på förbundet är ansvarig och ser behov av en särlösning för Stockholm där även föreningarna och i förekommande fall sektionerna får tillgång till Polisförbundets länk.
Förbundets representantskap
Dag tre ägnades i sin helhet åt det förestående förbundsrepresentantskapet. Motioner och övrigt material diskuterades i tematorgsforum. Frågan om att öppna förbundet och delar av det yrkespolitiska programmet var föremål för de livligaste diskussionerna. Lejonparten av materialet ligger även under området stadgar varför en kraftsamling kanske ska till under representantskapet. Anna Erhardt från förbundet föredrog förbundets förslag till värdegrund och av reaktionerna att döma kommer det inte att bli någon kontroversiell fråga. Tiden var knapp och ytterligare studier och diskussioner bland ombuden i föreningarna är nödvändiga innan vi är redo. Därför beslutades om en ordförandeträff och ett inledande råd dag ett på representantskapet.
Efter tre intensiva dagar kan man konstatera att de givit ett gott utbyte mellan alla fackliga företrädare i Stockholm. Utöver det som kan utläsas ur handlingar och protokoll skapas möjlighet att lära känna varandra och få insyn i varandras verksamheter och problem på ett sätt som kan vara svårt att värdera men som garanterat stärker den fackliga organisationen i Stockholms län i en tid med motvind.
Jan Bengtsson
---------------------------------------------------------------------
AKADEMIKER ELLER
PRAKTISKA POLISER?
Debatten om akademikerbehovet inom polisen går vidare – här TRE nya inlägg:
”Anmälan avskrivs innan såren hinner läka”
”Behovet av poliser med tre års utbildning…. Hör att det från högre håll börjar trummas för att utöka polisutbildningen med ett år, just för att få akademisk status på utbildningen, riktig polishögskola = polisuniversitet = folk som kan forska om polisarbetet = alla polisiära problem lösta. Är detta lösningen på de polisiära/samhällsproblemen? Att fler nybakade poliser inte ska ut i ”verkligheten” utan ska analysera densamma från diverse utvecklingsgrupper, forskningsgrupper mm. (välj namn själv). Jag har själv varit i den akademiska världen under ett par år och jag känner igen resonemanget, bara vi blir högskola, kan vi bli universitet, löser sig allt… Det är på ren svenska, jävla skitsnack. Inget ont om akademiker på något sätt, men det verkar finnas någon nästintill religiös förhoppning om att kalla någonting för högskola/universitet ska vara lösningen på allt.
Min uppfattning är att Holgersson klarar att slå huvudet på spiken utan tre år på en sk. riktig Polishögskola. Det ska ju vara en merit med akademiska kunskaper när man söker till PHS. Så då borde ju det räcka tycker man… Finns inget som hindrar att man forskar som polis vad jag har förstått, kan man kliva av och vara ledig för att spela golf borde man ju kunna göra det för skriva en c-uppsats…. Vad är det största problemet idag ? Jag hävdar med en dåres envishet att det är konstaplar på stan, jag anser att man bortprioriterar pågående inbrott är tjänstefel, att lägga bort ett RF (rattfylla, reds anm) jobb med resursbrist, är ett misslyckande. Att en misshandlad inte får göra en anmälan samma dygn, utan bes återkomma på måndag då det finns fler poliser i tjänst, är tillika ett misslyckande (han kommer förmodligen få lämna sin anmälan till PKC och anmälan avskrivs innan såren hinner läka). Jag tror att fler ”konstaplar” ute resultera i mindre ”vardagsbrott”, och dessutom så ser ”svenssons” att det pågår polisär verksamhet där dom befinner sig.
Jag har för mig att det är allmänheten vi jobbar för….. Att allmänheten inte orkar sitta i telefonkö för att anmäla att någon stulit saker i deras garage och därför inte orkar anmäla brottet är INTE ett en minskning av brott utan ett fallerande från polisens sida. Jag ska snart ut i ”verkligheten”, hittills har jag mött verkligheten genom en LKC telefon, och jag är så fruktansvärt trött på fraserna ”tyvärr… just nu går det inte… patrullen är upptagen… finns ingen att skicka”. Att göra polisutbildningen 3:årig är ett meningslöst slag i luften. Att forska fungerar ju ( se Holgersson) tydligen. Vad som behövs är att fler poliser utbildas, i olika ålder så att man inte hamnar i en liknande situation som nu när alla 40-talister ska gå i pension (stort manfall och ett mkt stort kompetensfall). Att man inte i något idiotiskt syfte drar ner eller stänger polisutbildningarna i besparingssyfte. ”CP1””
”Högskola - får alla vara med?”
Förändringsarbetet som pågår kring polisutbildningen är något som jag med stor entusiasm anser vara behövligt. Jag känner dock ibland en oro över att polisutbildningen tappar en lokal förankring till det vardagliga arbetet som polis. Att akademisera polisutbildningen är jag inte främmande inför, snarare tvärt om. Ska polisutbildningen inneha en accepterad status inför övriga utbildningar så behöver även poliser en utbildning baserad på forskning och utvecklingsvilja. Dessutom så har polisutbildningen nytta av all den kunskap högskolevärlden har att tillgå. Det finns dock saker som oroar mig. Jag ser inget hinder mellan det praktiska polisarbete och den högskolebaserade utbildningen. Den rädsla många dock känner inför en högskoleanpassning måste bemötas med respekt för den befintliga poliskulturen. Jag märker i mitt dagliga arbete som polis vilken oerhörd kraft av erfarenhet och kunskap det finns överallt i organisationen. Innan vi företrädare för en högskolebaserad polisutbildning börjar slå på för stora trummor måste vi även få med oss resten av orkestern.
Det skall betänkas att studierna på polisutbildningarna, redan idag, till största delen bedrivs högskolemässigt. Min farhåga är denna: Polisutbildningen får inte ta avstånd till polisvardagen. Polisutbildningarna måste baseras på likväl praktisk som teoretisk grund. Vi måste ha poliser på utbildningarna likväl som akademiker. Lösningen heter inte mindre självskydd, bilkörning och vapenhantering. Beteendestudier, etik och mental träning får heller inte förringas. Jag ser i mina ögon som ung ordningspolis att dessa ämnen självklart är sammanflätade. Vad vore självskydd utan förståelse för mänskliga reaktioner?
Det finns idag en oerhörd vilja till att akademisera polisutbildningen och många goda krafter sätts i rörelse men jag får också känslan av att poliser med polisiär bakgrund trängs undan mer och mer. Som Polisförbundet Stockholms fackliga representant bland studenter på PHS ser jag att en oro har växt fram bland både studenter och lärare under ett antal år, dessutom möts jag av skepsism ute i myndigheterna. Därför vågar jag påstå att högskolearbetet måste förankras på bredare front. Inte bara bland polisorganisationens ledande akademiker utan även i polisvardagen. Då kan vi kanske få ”akademiska” polisstudenter och förstående kollegor som förstår innebörden av att vara professionell, både praktiskt och teoretiskt.
Anders Jonsson
Polisförbundet Stockholms län
PHS-gruppen
Svar till Bengt:
” Ska vi inte rekrytera kompetenta personer?”
Det handlar om att bekämpa brott. Som jag skrev handlar detta om KRIMINALUTREDNING av bedrägerier, borgenärsbrott, skattebrott, miljöbrott. Den som är ekonomiskt skolad eller utbildad jurist eller naturvetare är bättre skickad att utreda specialbrottslighet av den typen, än den som ENBART har polisutbildning. Vad är det för konstigt med det? Och handen på hjärtat Bengt. Kan du någonting om t.ex. borgenärsbrott? Har du någonsin ens behövt läsa 11 kap brottsbalken i tjänsten?
Mitt inlägg handlar det INTE om det som kriminologspråk brukar kallas traditionell brottslighet, som ordningspolistjänst, trafik, våldsbrott, stöldbrott m.m. Där har vi redan synnerligen skickliga utredare som är och skall vara poliser med den "vanliga" polisutbildningen.
Jag nedvärderar inte något yrke inom polisen, däremot tycker jag att det är korkat att inte ta tillvara på den kunskap som finns i samhället, enbart på grund av revirtänkande. Det gagnar inte kampen mot brottsligheten. Och det är det jag brinner för, att bekämpa brott. Då stör det mig att mindre kunniga poliser - till följd av facket och åldersordningen - får tjänster som inte är det bästa för vår kamp mot brott.
Vad tycker du Bengt?
Ska vi inte rekrytera kompetenta personer inom olika områden även till polisen?¨”Anonym””
Blåljusred har ytterligare några insändare i olika ämnen i röret men av rena utrymmesskäl får dessa vänta till nästa uppdatering. Red ber om överseende med detta.
----------------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRÄNDRAS UNDER EN TID I HÖST
Omständigheterna gör att Blåljus tills vidare och någon tid framåt uppdateras ungefär varje veckoslut. Senare i höst återgår hemsidan till uppdatering var tredje dag som förut. Bevakningen och länkningen till vad medierna skriver som kan intressera poliser i länet ligger nere under den här perioden men återupptas igen senare i höst. Vi ber dig som läsare om vänligt överseende med den här tillfälliga förändringen. Vi hoppas att trots den kunna göra Blåljus intressant för dig.
----------------------------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 17 september 2005 kl 2230. Den uppdateras igen om akut behov uppstår eller senast ungefär den 25 september.
----------------------------------------------------------------------
Den 19 september 1944, en mörk dag i nordisk polishistoria, upplöstes den danska polisen. Cirka 2 000 polismän fördes till tyska läger. Många återvände aldrig – en del räddades bl a av ”de vita bussarna”.
Den 20 september 451 besegrades hunnerkungen Attila och hans här av romare och germaner på Kataluniska fälten vid nuvarande Châlons-sur-Marne i Frankrike. Hunnerna behärskade då ett område som sträckte sig från Kaspiska havet i öster till Rhen i väster. Det sägs för övrigt att Attila dog året därpå av blodstörtning natten efter sitt bröllop med den burgundiska kungadottern Ildiko.
Den 21 september 1954 sjösattes världens första atomdrivna ubåt. Det var den amerikanska flottans Nautilus som var klar efter åtta års utvecklingsarbete och byggande. Kostnad var 55 miljoner dollar. Toppfarten var 30 knop och fartyget hade kapacitet att segla jorden runt utan att gå upp till ytan.
Den 22 september 1915 öppnade Nordiska Kompaniet öppnar sitt nya varuhus på Hamngatan i Stockholm.
Den 23 september 480 f Kr stod slaget vid Salamis. I sundet mellan den grekiska ön och fastlandet möttes grekiska och persiska sjöstyrkor – grekerna under atenaren Themistokles besegrade perserkungen Xerxes I.
Den 24 september 1636 besegrade Johan Banér en numerärt överlägsen kejserlig-sachsisk armé vid Wittstock, 80 km nordväst om Berlin. Segern vid Wittstock räknas till de allra främsta i svensk krigshistoria och utgör internationellt ett skolexempel på fältherrekonst.
Den 25 september 1066 besegrade den norske vikingakungen Harald Hårdråde vid Stamford Bridge kung Harold II (Harald Godwinson) av England. Harald stupade för en pil – det var för varmt den dagen att bära brynja!